Fotograf: guy schmidt@flickr 

Recension: Mazettis Julblandning

Mazetti är en drottning av slaskar, hon kan få till en bra historia av nästan allting och det är imponerande. Dock är det inte lika imponerande när man inser att hon plagierat en historia, nästan rakt av. Berättelsen i fråga - iallafall orignalet, utspelar sig i New York på slutet av 1800-talet. Den handlar om ett förälskat par som är fattiga som kyrkråttor. Men allt de behöver är kärlek. Flickan är drömmande vacker med hår som når ner till midjan och pojken spelar violin så fint att ögonen tåras. Men stråken går sönder och paret är utan musik. Lagom till jul säljer flickan sitt långa hår för att köpa pojken en stråke. Pojken i sin tur köper ett vidunderligt vackert hårspänne för pengarna som han fått när han sålt sin fiol. Mycket romantiskt och en historia som jag alltid tyckt mycket om. Men den snor alltså Mazetti och skapar en småmysig svensk variant.

Och ärligt talat avskyr jag plagiat. Det här är en underbar historia, men den tål inte att berättas fler gånger än en. Det ligger liksom i berättelsens natur att vara överraskande. Nu har jag inte sett en enda recensent som upptäckt detta plagiat mer än mig. Och kanske saboterar jag läsningen för någon annan - men ändock, om man snor så uppenbart kan man iallafall berätta vart man får inspirationen?

Hade det inte varit för den här missen hade jag gett novellsamlingen en fyra. Men så inte fallet nu, varför den får nöja sig med en svag trea. 

Av Elinleticia Högabo 17 jan 2011 09:37