Fotograf: stevendepolo@flickr 

Recension: Över Näktergalens Golv

Tomasu och hans familj bor i en liten bergsby som heter Mino, de tillhör en liten klan som kallas "de gömda". Tomasu är som de flesta pojkar, men tvingas växa upp fort när krigsherren Lida invaderar byn och dödar alla som stått pojken nära. Tomasu får oväntad hjälp att fly Lidas soldater, av en maskerad herre. Denne visar sig vara Otoris klanherre, Shigeru Otori som nyligen förlorat sin bror i ett krig. Kanske är det på grund av Tomasus likheter med brodern som Shigeru adopterar och döper om honom till Takeo trots motstånd från klanen. Takeo är inte samma pojke som han var innan striden och han utvecklar fler och fler förmågor som får honom att inse att hans härstamning inte är den han trodde. Det visar sig att hans far tillhörde en mytisk klan som kallas "släktet" och det är även där som Takeo hör hemma, trots att han fäst sig vid Shigeru Otori. Men innan han ska följa med sin lärare och bli en i släktet vill han hämnas sin by genom att döda Lida Sadamu. Då detta också är Shigerus vilja görs en plan upp. För att komma åt den onde stridsherren måste Otori gifta sig med en ung kvinna ur en framgångsrik klan som varit gisslan länge. Detta visar sig vara svårare än någon kan tro, då Shigeru är förälskad i en annan kvinna och hans styvson blir förälskad i kvinnan som hans styvfar ska gifta sig med...

Först och främst måste jag lovorda Sonya Pletes, Ellie Exarchos och Jan Cervin som står bakom det otroligt vackra omslaget till boken (och även till de andra böckerna i serien om klanen Otori). Bokomslaget är nog det vackraste jag sett! För mig var Lian Hearn (eller snarare Gillian Rubenstein som är författarens riktiga namn) en helt ny bekantskap. Eftersom jag i allmänhet har svårt för fantasy krävs det något extra för att jag ska våga mig på en ny serie. "Över näktergalens golv" har det från första till sista sidan. Nu har jag beskrivit intrigen utifrån en av huvudkaraktärerna, nämligen Takeo. Dock följer man paralellt den unga kvinna som Otori ska gifta sig med (för att kunna döda Lida). Denna flickas perspektiv är minst lika intressant som Takeos, men jag ville inte avslöja för mycket i bokbeskrivningen. Berättelsen vinner stort på att det finns både manligt och kvinnligt perspektiv, kärlekshistorierna blir inte lika kletiga som de lätt blir när bara ena partern berättar. Genomgående fungerar det oskuldsfulla perspektivet väldigt bra och intrigen blir ännu mer spännande ju längre planerna kommer på att lönnmörda den onda krigsherren.

Dock är det vare sig kärlekshistorien eller spänningen som fångar mig, utan de varma naturbeskrivningarna och känslan som författaren lyckas föra fram emellan raderna. Trots krig och hemska dåd som mordet på Takeos familj och by, finns en mycket vacker stämning och anda av ett rättrådigt Japan, en samurajhistoria (riddarhistoria?) med starka ideal och ljuv kärlek ändat med ond bråd död. I filmen "Kill Bill" finns en scen när O-Ren Ishii och huvudpersonen Beatrix Kiddo utkämpar en kamp på liv och död i en mycket vacker vinterträdgård. Samma skönhet som denna scen har, genomströmmar hela "Över näktergalens golv". Jag kommer läsa hela serien med nöje och min första introduktion blev en stark fyra.  

Av Elinleticia Högabo 03 jan 2011 09:48