Fler bilder

"Svart flicka vit flicka"

Minette är en svart flicka som är dotter till en pastor. Hon är alls inte intresserad av att skaffa sig vänner på skolan. I synnerhet inte Ginerva. Minette är svårtillgänglig, hetsig och tycks inte bry sig om hur omvärlden uppfattar henne. Mot sin vilja blir Ginerva facinerad. Hon facineras av sin mörka rumskamrat och av hennes varma, stöttande familj. Hon vill vara en del av detta och genom att berättelsen fortskrider förstår man varför. Ginerva är dock ensam om att tycka om Minette. Ju längre tiden går, desto fler flickor på studenthemmet blir osams med Minette. Först handlar det om små gräl och missförstånd, men snart tar rena trakasserier över och det går så långt som till ett dödsfall innan terminen tar en ände med förskräckelse.

Svart flicka/Vit flicka handlar om rasföreställningar. Oates klargör att det för en minoritetsgrupp alltid handlar om att vara på ett visst sätt för att smälta in. Färgade studenter är mycket välkomna så länge de är trevliga och sociala. De får dock absolut inte bete sig på ett sätt som uppfattas negativt (eller alstrar fördomar - vilket i sig omintetgör det jämlika mellan raserna). Så en ung flicka som Minette, som varken är särskilt trevlig eller vacker att se på, behandlas med en misstro som växer till förakt. Och detta framför allt av andra färgade flickor som känner sig utmanade av att en av deras inte håller sig inom ramarna för det accepterade.

Fokuset i romanen ligger på Minette som en slags symbol för allt som försiggår inom Ginerva med sin trassliga familj och hennes rädsla att stöta sig med någon. Ginerva är dotter till en vänsterradikal advokat och har vuxit upp i en ytterst flummig miljö. Hennes svar på detta är att i den mån det går, smälta in så mycket som möjligt i samhället för att undvika eventuella konflikter. Trots detta dröjer det inte länge förrän Ginerva börjar ana att hennes rumskamrat inte är så oskyldig som hon vill gälla för. När hon inser det har hon redan blivit inblandad och måste välja mellan lojalitet mot en flicka som inte bryr sig om hennes existens eller solidaritet med omgivningen.

Jag har aldrig varit någon Joyce Carol Oates beundrare. Visserligen kan jag förstå varför hon är älskad av så många läsare, men hennes romaner har aldrig gripit mig. Det är frustrerande eftersom andra bokmala, som jag ser upp till, tycker att hon är briljant. Det känns som om jag missar något men jag vet inte vad. I denna bok känns intrigen väldigt given. Oates försöker mixa ihop en massa olika genres, som thriller, drama, historia och deckare men resultatet känns rörigt. Berättelsen om Ginerva hade varit intressant nog utan speglingen av Minette. Det blir kaka på kaka eftersom man inte vet vem av huvudpersonerna man ska fokusera på och att fokusera på båda tar udden ur det hela. Bilden av Ginerva känns trovärdig medan Minette känns som, just en spegel eller en symbol, vilket gör att jag tappar intresset. Språket har jag inget alls att anmärka på, Oates har en skön stil och skildrar ofta komplicerade händelser med enkla ord. Men jag saknar mening. Vad vill Oates berätta, förutom det mest uppenbara (som jag nämnt)? De sista kapitlen kämpade jag mig igenom av ren trots och betyget blev en svag tvåa.

¤¤¤¤

Jag ska inte ge upp Oates alldeles. "Blonde" står fortfarande i min bokhylla och väntar..."

Av Elinleticia Högabo 21 dec 2010 09:46