Evigt Ung - Rock 'n' roll tills du dör!

Om handlingen
Året är 2052 och teaterverksamheten på Spinneriet har lagts ner sedan tio år. Lokalen har nu blivit ett äldreboende och vi får träffa några av Värmlandsoperans sångare, som i början av 2000-talet hade stora framgångar med föreställningar som la Bohème, Rigoletto och Sunset Boulevard.
Sångarna, som vägrar att bli gamla, bor i sina loger, använder sina scenkostymer och sin gamla rekvisita. En gång om dagen tar deras sköterska ut dem framför järnridån på scenen till en kulturell trivselstund med andliga sånger och Gullan Bornemarkvisor. Trivselstunden tar sig dock en helt annan vändning än vad sköterskan och publiken tänkt sig...

Åren har alltså gått, men under den bräckliga fysiken bankar fortfarande unga, starka hjärtan med spelglädje och ungdomligt uppror i behåll. Deras nycker har överlevt, liksom gamla oförrätter och gammal kärlek, men inte minst talangen och alla de gamla rocklåtarna som de kunde sjunga bättre än någon annan. Kort sagt, det handlar om generationen som vägrade bli gammal, som ville vara evigt ung, Forever Young.

I Erik Gedeons verk är det skådespelarna som står i centrum och musikaliskt illustreras de av pärlor från pop- och rockvärlden. Han har valt låtar med både textlig och musikaliskt dramatisk kvalitet. I Evigt Ung poängterar han att vi ska ha respekt för de äldre, vilket börjar med att vi ser dem, försöker förtstå dem och inte isolerar dem som en onyttig grupp i ett effektivt samhälle. Humor är att le tillsammans med dig, inte åt dig!
Föreställningen har gått som en löpeld genom Europa, med stora framgångar och fulla hus i såväl Hamburg och Berlin som Oslo och Köpenhamn. Evigt Ung har Sverigepremiär på Spinneriet torsdagen den 3 juni.

Ensemblens tankar
- Jag såg den i Oslo och måste säga att det är något av det roligaste jag sett på scen någonsin. Det var "knee-slapping-fun", berättar Christer Nerfont.
- Men skrattet fastnade lite i halsen. Föreställningen är lite av en känslomässig berg- och dalbana som man blir berörd av, fyller Jonas Schlyter i.
- Jag håller med. Sensmoralen i berättelsen är att belysa hur vi behandlar de äldre idag, fortsätter Ann Sigurdson.
- Man märker vilka fördomar man har gentemot äldre. Det är både överraskande och chockande, säger Tove Edfeldt.

- Erik Gedeon har på ett bra sätt lyckats visa på musikens kraft och integrera den i föreställningen. Det ungdomliga uttrycket kommer fram bra och budskapet lyfts fram utan pekpinnar och klyschor. Känslan efteråt är att man funderar på historien på samma sätt som när man sett en tänkvärd film, berättar Jakob Petrén.
- Det är en bred föreställning som är väldigt intelligent konstruerad. Skrattet är enormt viktigt eftersom det gör att man är vidöppen, och därmed mer mottaglig för budskapet.

- I och med att vi är ett gäng relativt unga personer som ska spela äldre gäller det att lägga stor vikt vid detta arbete, för att skapa så trovärdiga figurer som möjligt, säger Anna-Maria Krawe.
- Ja, det är en tunn is att gå på. Det är lätt att det blir slapsticks och fars över det hela, fortsätter Tove.
- Det gäller allt från kroppsspråket till talet, vilket är en rejäl utmaning och skiljer sig en hel del från de roller man spelat tidigare. Trovärdigheten är det absolut viktigaste, säger Christer.

Närmast väntar en dryg månads förberedelse med repetitioner fem dagar i veckan innan publiken välkomnas till Spinneriet.
Uppmärksamma Karlstadsbor har säkert lagt märke till de pappfigurer på skådespelarna som under vårvintern dök upp på olika platser i stadens centrum. Ensemblen avslöjar att det under den kommande månaden kan bli mer bus (och gamlingar) på stadens gator. Mer än så vill de inte avslöja i nuläget.

Debattartikel Av Pål Johansson 10 maj 2010 13:50