Jay Z. Foto: Pål Johansson 

Peace & Love 2010, den perfekta festivalen.

 P&L är hett, media omfamnar festivalen och folket lyssnar, objektivitet i all ära, men positiva rubriker lockar även den bäste. Festivalen konnoterar framgång och moderiktighet, och ger Hultsfredsvibbar anno nostalgiskt 90-tal. Titta bara på de A-, B- och C-celebriteter som flockas på Edens VIP-område, det gäller att vara på plats där det händer.

SMHI lovar högsommar och sol, och luften verkligen darrar när vi når den temporära parkeringsplatsen.
- Välkommen till Borlänge. Det är så jäkla mycket folk i stan, rena rama Woodstock, så himla roligt. Rösten tillhör en sprudlande glad 50-årig dalmas, vars dialektmättade stämma vittnar om genuin glädje och stolthet. I dag agerar han parkeringsvakt på en snustorr åker i stans utkanter, men är lika glad för det, och sånt smittar av sig. Ja, P&L är en tillställning i dur och allt tycks stämma denna helg.

Då det inte finns några tveksamheter vad det gäller helgens väder bestämmer vi oss för att köra ett riktigt festival-race och tälta. Det blir den lugna campingen, där vi upprättar ”basecamp” med ytterligare Karlstad-folk. Ett klockrent initiativ. Härlig stämning, grönt skräpfritt gräs, mindre tonårsfylledekadens och man slipper den jästa alkohol-piss-stanken som ofta fördärvar luften på festivalcampingar.

Borlänge inger en lantlig stadskänsla, och festivalområdet sträcker sig över en ganska stor yta som både innefattar Folkets Park-miljö och city. En bra kombination och smart lösning för att kunna dubbelköra spelningar, men samtidigt är det lite väl långt mellan vissa scener. Det blir lätt att man missar ett gig på grund av trötta ben och intoxikerad reptilhjärna.

Årets upplaga har ett imponerade startfällt, världsartister och unika bokningar inom många genrer. Och dessutom välkända svenska föreläsare för den som behöver andrum mellan spelningarna. Fotbolls-VM i Sydafrika pågår för fullt och trots det digra musikutbudet känns det kasst att offra matcher av världsklass, men till vår stora lycka finns det även en sportbar inne på området. Vi bokar bord och ser tyskarna spöa Argentina i ena kvarten. Känns nästan surrealistiskt, här sitter vi och spisar fotboll och på andra sidan väggen lirar Roky Erickson (ja, valet var inte det lättaste, men efter ett antal dagar på festival blir det lätt att man offrar vissa spelningar… )

Årets största bokning är hip-hopartisten Jay-Z som kliver på Utopiascenen strax efter midnatt på festivalens sista dag. P&L har slagit publikrekord, 42 000, och enligt festivalledningen var det cirka 35 000 personer i människohavet framför scenen. Helt otroligt faktiskt, och det blir ju inte sämre av att Jay-Z och hans liveband levererar en makalös show som uppfyller de högt ställda förväntningarna. För ja, alla på festivalen har pratat Jay-Z och ja, hip-hopspelningar är ofta uddlösa playbackdebacle.

I övrigt då? Jo, charmanta spelningar med Entombed, Danko Jones, Patti Smith, Sick of it All, Robyn, The Hives, Mew, Imperial State Electric, Gallows, Kim Wilde, As I Lay Dying och Kent. Ett enligt utsaga superbt uppträdande av pånyttfödda Alice in Chains (som vi missade, eftersom ingen visste var vi skulle hämta ut våra pressarmband). En trött och omotiverad Lily Allen. Nostalgipunk signerat DLK och ett nja för danska DAD.

Största besvikelsen. Mastodon ställde in. Förbannad jävla skit, där gick vi miste om en klassiker som skulle ha fått Mora-Nisse att sadla om till hårdrockare.

Smålandsrullen har även hittat till Dalarna och är fortfarande lika gudomlig.

Teens i massor, men även många äldre musikdyrkare. Och så mycket folk att man (nästan) aldrig såg samma person två gånger?!

Hypad festival? Ja, men oj, oj, oj vad den lever upp till förväntningarna. Men den bör nog stanna i växten och inte bli större. Och det blir definitivt ett besök nästa år.

ORD: Jesper Löfvenborg

Av Redaktionen 31 aug 2010 14:11