Magiskt, Way Out West!

Lapp på luckan - för fjärde året i rad. Framgångssagan om Way Out West i den göteborgska oasen Slottsskogen fortsätter.

Väderprognoserna för veckoslutet den 13-14 augusti var enhälliga och mörka. Det var ihållande regn i dagarna två som väntade på Sveriges framsida. Stövlar och regnkläder packades - till ingen nytta skulle det visa sig.
För det är sommaren 2010, en period då rekordmånga prognoser slagit fel, samt att det är WOW vi snackar om. För det känns lite som att ingenting kan gå fel för succéfestivalen. Lite regnstänk under lördagskvällen kunde man med lätthet borsta av sig efter att ha avnjutit ännu en minnesvärd musikfest i dagarna två.

Den för året så aktuella festivaldöden är långt ifrån Göteborg. Arrangörerna Luger har med en imponerande fingertoppskänsla under fyra års tid lyckats peta fram blandningar med en genomgående musikalisk kvalitet, som i mina ögon och öron knäpper de flesta festivalerna på näsan. En förmåga att sålla bland stort och smått, creddigt och folkligt, inhemskt och internationellt.
I år kan man väl konstatera att festivalen fått en extra dos av elektroniskt skimmer, med headlines som M.I.A., LCD Soundsystem, La Roux, Chemical Brothers och Miike Snow. Och trots att artistlineupen i vanlig ordning fyllts många av årets hetaste och mest hajpade akter, så hörde man från vissa håll ett visst knorrande och önskemål om ännu mer rock till nästa år. Själv tycker jag dock att arrangörerna har hittat den perfekta mixen mellan de olika musikstilarna och att fokus även under kommande år (för det kommer det bli) borde ligga på att hitta liknande guldkorn som vi blivit bortskämda med sedan 2007.

Kort konsertsummering
Ska man försöka ge en liten återblick på vad som försiggick på scenerna kan man inte annat än att stämma upp i hyllningskören som lyriskt skrivit spaltkilometer om hemmasonen Håkans bejublade uppvisning under lördagen. Mäktigare allsång än den från den 25.000-hövdade publiken (ja, alla var där!) är nog svår, om inte omöjlig, att överträffa. I alla fall i Slottsskogen.
En annan spelning som värmde lite extra i sensommarkvällen var M.I.A., som efter mörkrets inbrott bjöd på en magisk och färgsprakande show fylld av filmprojicering och dans.
Vackra Marina & The Diamonds var nog festivalens största knockout för undertecknads del, medan Wu-Tang Clan bjöd på en liknande av mer negativ sort. Visst har man lärt sig att sänka garden och inte hoppas för mycket när väl stora hiphopartister letat sig till Sverige, men ändå. De forna husgudarna (eller det som nu återstår av dem) bjöd på en riktigt urvattnad historia. Den andra stora hiphopakten Talib Kweli och Hi-Tek infriade dock förväntningarna i lördagseftermiddagens gassande sol.
Festivalens finalartist La Roux såg snabbt till att fylla tältscenen Linné, trots en halvkrock med lika välbesökta spelningen med Chemical Brothers, och förvandlade snabbt området till ett kokande dansinferno.

Det som det tisslades och tasslades avlägset mest om på området var konstigt nog inte musiken eller något av banden utan några av festivalens celebra gäster. Alexander Skarsgård och flickvännen Kate Bosworth samt Kirsten Dunst skymtade då och då förbi i folkmassan till folks stora förtjusning.

Jag har svårt att se att femårsjubiléet nästa år kommer att ändra på Way Out West framgångssaga. Resan har bara börjat!

Pål Johansson 31 aug 2010 13:48