Fotograf: 96dpi@flickr 

Det medikaliserade samhällets nyhetsrapportering

Nu senast hade vetenskapsradion en målande beskrivning av en person som ”varit lite risig i kistan” trots alla försiktighetsåtgärder. Dels hade han en egen brunn, och borde därför inte blivit smittad av det kommunala dricksvattnet, men han påtalade att man aldrig kan gå säker. Han hade av misstag råkat tvätta sitt äpple i det kommunala vattnet, men sedan kommit på sig och torkat det noga varefter han behandlade det med handsprit. Men trots det så fick han en lindrig släng av magsjukan. Budskapet löd som sagt; ingen går säker.

Hela rapporteringen via massmedia har gått ut på att beskriva personer som blivit sjuka på olika sätt. Östersunds kommun har en webb-tjänst där man kan gå in och anmäla sig om man blivit sjuk. Fram till den 4 december hade ca 8.700 av de dryga 50.000 personer som har tillgång till det kommunala dricksvattnet fyllt i webb-enkäten. Alla som har magsjuka dras över ”Cryptosporidiumkammen”, och en del hävdar också att mörkertalet är stort.

Som en konsekvens av magsjukeutbrottet diskuteras nu också effektiviteten på våra vattenreningsanläggningar. Vissa förordar mer kemikalier för utrotning av parasiten. Hur skall vi göra för att se till så att detta aldrig mer inträffar är den stora frågan?

Inte många reagerar på den här typen av rapportering som att den skulle vara märklig på något vis. Den är helt naturlig. Ja, den är helt naturlig i det medikaliserade samhället – ett samhälle där vi fokuserar på sjukdomar. I det medikaliserade samhället är det ingen som undrar varför över 80 % av invånarna i Östersunds kommun inte har blivit sjuka. Av vilka många säkerligen också druckit det infekterade vattnet. Där finns ingen intervju med någon som lugnt säger, jag har druckit vattnet, men mår alldeles utmärkt. Jag mår för övrigt oftast alldeles utmärkt då jag ser till att hålla min mage i trim genom en kost rik på fibrer och annan prebiotika (näring för hälsosamma bakterier). Därför har jag en stark tarmflora som ger ett skydd mot de flesta mikroorganismer. Nej, så kan man ju bara inte säga! Vad finns det för vetenskaplig studie som bevisar att kosten och en frisk tarmflora skyddar mot t ex Cryptosporidium? Givetvis finns det inte en sådan studie. I det medikaliserade samhället gör man inte sådana studier. Vem skulle bekosta en dylik? Och även om någon skulle göra det, så skulle det medikaliserade samhällets nålsöga för studier, den etiska nämnden, inte godkänna en sådan ”dubbelblind placebostudie”. Nej, inte kan man göra studier där man medvetet infekterar människor.

I ett annat samhälle, ett samhälle som fokuserar på hur man håller sig frisk, skulle man inte bara hjälpa dem som blivit sjuka, utan också ivrigt studera dem som inte blivit det. På så vis skulle man kunna hitta parametrar som kan rekommenderas till befolkningen som vill hålla sig friska. Detta är givetvis något mycket mer komplicerat, men den typen av studier går faktiskt att göra med dagens datoriserade artificiella intelligens. Då kan man kombinera tusentals olika parametrar och sedan dra slutsatser. Detta synsätt kräver dock att vi tänker om både vad gäller angreppssätt och vetenskaplig paradigm kring hur man gör studier.

Men nu lever vi ett medikaliserat samhälle. Och vad finns egentligen där för incitament för att få en ändring till stånd – en ändring till ett samhälle där fokuseringen är på hur man håller sig frisk? Skolmedicinen, med sitt djupt rotade skråtänkande, vill det lika lite som typograferna ville att man skulle övergå från blytyper till datasättning. Medicinindustrin vill det givetvis inte för att det skulle minska deras vinster. Och politiker och andra makthavare verkar tyvärr inte vilja ta tag i frågan på ett tillräckligt kraftfullt sätt. Där finns mest en läpparnas bekännelse. Man frågar sig vad det beror på?
 

Av P-J Fager 07 dec 2010 10:06